-Jennifer

Det är sannerligen något grovt fel på mig... Det har då alltid varit det, men att det ska förvärras ju äldre man blir det är ju inget man hoppats på. Jag har en störning i hjärnan det bara är så, antingen har jag de värsta agritionsutbrotten eller också är jag jätte glad och stojjig och skrattar åt allt och gör dom mest skämmiga sakerna en människa kan göra i livshistorien, sen så säger jag fel saker, gör fel saker, beter mig på fel sätt och är bara allmänt kass.

Mina dagar bara susar förbi och känns som dom går otroligt fort, fast jag vet ju att dom inte går fortare än vanligt jag vet ju att varje dag tar lika lång tid... vad är det då som gör att dagarna upplevs gå fortare??

Är det ett tidsfördriv eller är det för att man verkligen är hungrig/sugen eller är det rent utav deprition?? Jag äter,äter och äter sen äter jag också! Det finns lixom inget stopp. 
Det är jobbig att försöka vara alla till lags helatiden och le och skrattar hela tiden, jag kommer inte orka det så länge till men det finns vissa som gör dagarna underbara att leva men å andra sidan finns det en hel hög av ideoter man hällst slipper, tänker man på dem vill man bara dra täcket över huvudet och somna om igen men det går inte med en hyper aktiv mamma som pratar både dag och natt och där emellan...
Ibland kan hon få en sten att hoppa, hon är ett riktigt irritationsmoment i familjen. Fast det är väl bara jag som tycker det så det är väl åter igen, fel på mig...


Glad att jag fann dig iallafall, jag ger dig min morgon jag ger dig min dag <3
Du är för bra för att vara sann, du är för bra för mig undrar bara när du ska förstå de...
//Hunnii// ;) Mitt lilla fylleflumm <3